How could anything be bad for me if it takes me higher? - Sara

Isak Strand vs. TOE – Wondering In The Woods

Tänk om livet vore en enda lång semester med fina solnedgångar och havet utanför huset. Tänk om människor var avslappnade hela tiden och bara kunde njuta av varandras sällskap. Tänk om man kunde gå barfota året runt och beundra vackra berg och hus i sin omgivning. Tänk om jag kunde uppskatta mitt liv som jag har nu lika mycket som mitt liv då jag reser.

Kärlek. - Sara

Att få lära känna dig mer och mer allt eftersom dagarna går.

Att få se en sida av dig som ingen annan får se.

Att få dela allt med dig, viktigt eller oviktigt.

Att få bete sig som en tioåring tillsammans med dig.

Att få stöd från dig oavsett situation.

Att få kärleksförklaringar från dig, dagligen.

Att få släppa kontrollen i din närhet.

Att få stirra på dig i timmar och bli alldeles varm.

Att få skratta hejdlöst tillsammans med dig.

Att få bryta ihop inför dig när saker känns jobbiga.

Att få lyssna på dig när du pratar.

Att få prata och veta att du lyssnar.
Att få umgås med dig hela dagar och nätter.
Att få äventyra med dig.
Att få resa tillsammans med dig.
Att få längta efter saker vi ska uppleva du och jag.

Att få drömma om framtiden med dig.

Att få känna sig så omtyckt av dig.

Att få tycka om dig lika mycket.

Att få vara en viktig del av ditt liv.

Att få vara din.

Älskade älskade älskade du. - Sara

Hur något som från början verkar så oskyldigt kan utvecklas till motsatsen. - Sara

Jag håller precis på att skriva min sista uppgift i tvåan. Den sista uppsatsen som jag kommer behöver lämna in på flera månader. Det känns bra! Det känns verkligen så stört bra.

Jag har kämpat denna termin; jag har läst, läst, läst, lyssnat, kollat, skrivit, memorerat, tagit in, tänkt, blivit stressad, blivit glad, varit frustrerad, varit stolt, blivit besviken, blivit glad och jag har lärt mig så otroligt. många. nya. saker. 

& jag älskar det.

(fast nu vill jag gärna ha en paus)

I alla fall. I min allra sista uppgift för terminen, som är inom samhällskunskap och området "terrorism", så skriver jag om en religiös grupp kallad Aum Shinrikyo som utförde ett terrordåd i Japan för ganska många år sedan (1995). Jag ska inte dra igenom allt vad jag skriver om men i min undersökning stötte jag på en sådan konstig grej. Denna grupp startades som en liten verksamhet där man utövade Yoga och "drack hälsodrinkar" men utvecklades så småningom till att vilja medverka till jordens undergång. Gruppen, eller åtminstone ledaren, ville alltså genom sitt terrordåd försöka starta ett tredje världskrig för att kunna "förinta världen". Jag ställer mig själv frågan hur en grupp människor kan gå från att meditera och dricka hälsodrinkar till att vilja utplåna mänskligheten? Vilka vägar tar man från den första fasen till den sista? Hur kan så stora kontraster uppstå i en människas beteende på bara några år?

Jag tycker det är intressant. Lite läskigt såklart men mest intressant. Det visar verkligen på hur dålig koll man har. Ingen utbildning i världen kommer någonsin kunna förutse framtida tragedier. ALLT kan verkligen förändras inom loppet av år, månader, veckor, dagar, timmar och sekunder. Ganska mäktigt. Läskigt men mäktigt.

Hej jag heter Sara Hedman och jag tycker livet är väldigt häftigt.

Detta är en reklam för en kamera (som jag för övrigt vill ha efter att ha sett denna video) men syftet att jag lägger upp den här är för att hela denna video får mig att sitta och le som en fåntratt. Värd att kolla på alltså!

Så vill jag leva mitt liv.

Förstår ni vilka möjligheter vi har? - Sara.

Här är mitt liv just nu: jag är 17 år (18 år om en och en halv månad), jag läser ekonomiprogrammet på Lugnetgymnasiet med inriktning juridik, jag bor i ett hem där jag trivs, jag är frisk, jag har pengar att röra mig med, jag har börjat få ta mer ansvar och egna beslut, jag börjar se världen ur ett nytt perspektiv, jag bor i ett tryggt och rikt land, jag börjar tänka på vad jag vill göra med mitt liv och medan jag gör det så formar jag min framtid.

Jag har verkligen alla möjligheter i världen att lyckas med det jag tar mig an. Jag kan resa till Australien och jobba ett år om jag känner för det, jag kan plugga till jurist i Stockholm eller Göteborg om jag känner för det (högst osannolikt i dagsläget dock), jag kan åka till Afrika och volontärarbeta om jag känner mig redo för det, jag kan bo hemma hos mamma tills jag är 30 år gammal om jag känner för det (återigen osannolikt men ni fattar poängen), jag kan gifta mig, skaffa barn, starta eget företag, kämpa för jämställdhet, forska fram något häftigt, upptäcka något nytt, skapa något nytt, göra något nytt, "vara något nytt".

Aldrig tidigare har någon som jag funnits. Därför tycker jag att det är logiskt att påstå att ingen egentligen vet hur de ska hantera mig. Inga sociala grupper eller utstakade regler kan kontrollera mig fullständigt om inte jag tillåter det. Inga normer kan begränsa mina möjligheter.

Aldrig tidigare har någon som jag funnits. Därför kan jag även säga att ingen vet hur mitt liv kommer att se ut, inte ens jag själv i dagsläget. Åter igen ser jag bara möjligheter. Förstår ni hur mycket jag skulle kunna åstadkomma om jag verkligen var motiverad till att göra något? Och samtidigt, förstår ni hur lite jag skulle kunna göra utan att någon skulle ha rätt att säga att jag lever mitt liv "fel"?

Min poäng är att ditt liv är ditt liv och eftersom att det är en stor chans att du som läser det här befinner dig i en liknande situation som mig så gäller samma sak för dig; aldrig tidigare har det funnits någon som du. Dina möjligheter sträcker sig långt bortom vad du tror är möjligt och vad du än "känner för att göra" så är det okej. Du är okej. Okej?

The purpose of life is giving. Start seing the joy in it. - Sara