I don't blame you anymore that's too much pain to store. - Sara

Hade nästan glömt bort denna blogg.

Jag har kommit på en sak. It's never good to hold a grudge. Jag har aldrig riktigt nyårslöften men något som jag ska försöka förbättra mig på detta år är att släppa ilska, besvikelse och bitterhet. I slutändan förstör det inte bara för mig själv utan även för personer runtom. Tänk om man sitter där om 30 år och är ensam som en varg bara för att man hade svårt att förlåta och kanske faktiskt var lite överkänslig. Vore inte det otroligt tråkigt? Skulle man inte ångra sig något fruktansvärt för att man var så envis?

Jag har börjat stänga människor ute allt mer och det suger. Jag tror att det har skett ganska omedvetet och i slutändan har jag skyllt på min omgivning istället för att förändra något hos mig själv. I år ska jag försöka vara bättre än så. Inget kommer antagligen ändras på en dag men så småningom i alla fall!

Undrar vad jag kommer att göra i år... Efter studenten och allt sådant. Oavsett vad det blir så hoppas jag att jag är lycklig. Ingen stress, jag har ju ändå många år framför mig.

Sverige. - Sara

Jag önskar att Sverige kunde ta emot alla som behöver någonstans att fly till för att få säkerhet. 

Bang, bang, you're dead. - Sara

Vill resa.
Vill leva.
Vill vara fri.
Vill slippa krav.
Vill älska allt.
Vill finnas.
Vill slappna av.
Vill ha kul.
Vill upptäcka.
Vill se och känna.
Vill inspirera.

To build a home. - Sara

Älskar denna låt.

Hej hej Sara här

Fokus är allt. Vad du lägger fokus på är det som påverkar ditt humör och liv. Det kommer alltid finnas jobbiga saker, saker som "inte borde finnas" i ditt liv. Det kommer även alltid finnas bra saker, stora eller små, som även de förtjänar din uppmärksamhet. Det du lägger fokus på kommer lysa starkast. Du har möjlighet att välja hur du vill må, åtminstone till en viss grad.

Jag menar inte att man borde ignorera allt dåligt för det tror jag inte heller att man mår bra av. Jag tror dock att vi behöver sluta älta saker som skett i det förflutna och som vi tillåter oss själva bli påverkade av än idag. Det som är gjort är gjort. De relationer du förlorat är en del av livet. Det är inte kul och det är inte lätt att gå vidare men för din egen skull och för de runt om dig är det en nödvändighet att du gör just det.

Gå vidare, försök vara glad, försök respektera dig själv -- Du förtjänar det.

Det finns plåster som man måste riva av. - Sara

Trygghet försvinner många gånger i livet. Saker man tar för givet, anser vara ett skydd och håller sig tätt intill försvinner. Tonåren är en period där många plåster måste rivas av.

Aj.

Det gör ju faktiskt ont. Men efter det onda kommer det goda. Det är såhär vi går vidare, växer och blir bättre. Det är inte synd om dig.

Framtid och rädsla. - Sara

Jag har börjat 3:an på gymnasiet.

VA!?

Det känns ovant och knasigt att tänka på att om några månader så kommer jag för första gången sedan jag var 6 år gammal inte ha en skola att gå till. Jag ska nämligen inte plugga vidare på ett par år är det tänkt. Efter studenten ska jag fylla mina vardagar med annat som världen har att erbjuda, vare sig det är ett kassa-jobb på Ica Supermarket eller att se mig runtom på den här jorden vi bor på.

Jag skulle kunna skriva att jag känner mig glad, förväntansfull och ofattbart fri när jag tänker på min framtid -- för det är jag verkligen. Jag skulle kunna skriva att jag redan nu känner en lättnad över detta skolår eftersom jag vet att jag på studentdagen kommer tacka mig själv för att jag stått ut och kämpat -- för så är det verkligen. Jag skulle kunna skriva att jag kommer att vara så ofantligt glad när jag nått den punkten -- för det kommer jag ju.

MEN...

...jag är tametusan rädd.

Tänk om jag blir besviken? Tänk om jag berövas på mina möjligheter att upptäcka världen och blir kvar här? Tänk om allt sker på fel sätt? Tänk om jag inte klarar av det? Och hur ska jag bära mig åt? VART vill jag och VAD vill jag göra? VEM vill jag vara och VILKA vill jag ha runtom? Vart ska jag börja för att ta mig framåt?

Får man hjälp av någon gällande sådant här?

Människor är rädda av sig. I den värld vi lever i idag är det inte konstigt att det är så men samtidigt är ju rädsla något så onödigt som inte ens borde existera. Vad har vi att frukta? Vad är större än livet självt, som du faktiskt är en del av? Vi besitter denna kunskap och ändå är vi rädda för livet och allt vad det innebär. Varför?

Jag är så förväntansfull inför min framtid men samtidigt hämmas jag av alla dessa tankar. Om jag hade en önskan idag så önskar jag att rädslan vi alla besitter skulle försvinna eller åtminstone tonas ner till den grad att vi kan hantera den. Ett friare sinne skulle kunna medföra så mycket gott, dessutom i betydligt större utsträckning än vad jag skrivit om här.