Finding something in the noise. -Sara

Jag tror inte att det är svårt att veta vad ens livsöde är, jag tror dock att det är svårt att lyssna till det och framför allt att följa det. Det är så mycket ljud, så mycket stress, så många människor, så många åsikter, så mycket prat och så mycket elände. Ibland glömmer vi bort att lyssna på oss själva. Ibland hörs andras röster starkare än din egen och ibland fokuserar vi för mycket på normen istället för det vi är ämnade att vara/bli/göra(som är allt annat än "normen").

Kan det verkligen vara menat att vi alla ska gå mot samma öde? Är det menat att vi ska följa en norm och nöja oss med det? Jag tror inte det.

Svaret till ditt "livsöde" ligger inom dig själv. Det du känner en eld för är det du är ämnad att göra. För min del är det ganska uppenbart vad jag ska göra... Jag ska resa. Jag ska se världen och träffa människor av alla dess slag och hjälpa till. Det är det jag brinner för och det är det jag vill se i min framtid. Drömmar är till för att följas. Nekar du dina drömmar så tror jag att du på ett sätt nekar dig själv.

I en bok jag läste ut igår(som för övrigt är en bragd i sig själv, Sara Hedman läste ut en bok!!) så läste jag något ganska hemskt men ändå vackert. Det stod om en pojke som mötte en man och vid första ögonkontakt kunde pojken bara se en sak i mannens ögon: död. Mannen levde fysiskt men var död psykiskt. Hur? Eftersom att han hade nekat sina drömmar, sitt öde. Låter det skumt? Läskigt? Ganska knäppt? Jag vet, det är väl skumt, läskigt och ganska knäppt... En människa kan väl inte vara död när han lever? Eller? För tänk om det är just det som så många i vår värld är idag, levande döda. Inte villiga att gå den extra milen för att göra sitt liv till något speciellt och meningsfullt utan istället nöjer sig med normen eller strävar efter ytliga saker som tycks tillfredsställa för stunden. Tänk om det är därför som så mycket är fel och orättvist, tänk om det är detta system och denna "massproduktion" av likartade människor som krossar drömmar och som leder oss bort från våra öden och in i någon slags gemensam tillflykt... Som i sin tur får världen att fokusera på "fel" saker och stanna av. För ibland är det just så jag upplever världen, som en plats som på många ställen stannat av och fastnat i något... Fel.

Att veta vad du brinner för eller vad du kan komma att brinna för i framtiden är inte svårt om du verkligen fokuserar. Allt ljud, all stress, alla människor, alla åsikter, allt prat och allt elände är inte det som sätter stopp för dina drömmar. Dessa saker är bara hinder, murar, som finns till för att du ska ta dig förbi dem. Det som sätter stopp för dina drömmar är du, ingen annan och inget annat.

Det som är så lyckosamt dock är att det även är du som har möjligheten att öppna dig för dina drömmar och välja att leva när du lever.