måndag 16 december 2013

Sverige. - Sara


Jag önskar att Sverige kunde ta emot alla som behöver någonstans att fly till för att få säkerhet. 

måndag 25 november 2013

Bang, bang, you're dead. - Sara

Vill resa.
Vill leva.
Vill vara fri.
Vill slippa krav.
Vill älska allt.
Vill finnas.
Vill slappna av.
Vill ha kul.
Vill upptäcka.
Vill se och känna.
Vill inspirera.

måndag 28 oktober 2013

Hej hej Sara här



Fokus är allt. Vad du lägger fokus på är det som påverkar ditt humör och liv. Det kommer alltid finnas jobbiga saker, saker som "inte borde finnas" i ditt liv. Det kommer även alltid finnas bra saker, stora eller små, som även de förtjänar din uppmärksamhet. Det du lägger fokus på kommer lysa starkast. Du har möjlighet att välja hur du vill må, åtminstone till en viss grad.

Jag menar inte att man borde ignorera allt dåligt för det tror jag inte heller att man mår bra av. Jag tror dock att vi behöver sluta älta saker som skett i det förflutna och som vi tillåter oss själva bli påverkade av än idag. Det som är gjort är gjort. De relationer du förlorat är en del av livet. Det är inte kul och det är inte lätt att gå vidare men för din egen skull och för de runt om dig är det en nödvändighet att du gör just det.

Gå vidare, försök vara glad, försök respektera dig själv -- Du förtjänar det.

torsdag 10 oktober 2013

Det finns plåster som man måste riva av. - Sara

Trygghet försvinner många gånger i livet. Saker man tar för givet, anser vara ett skydd och håller sig tätt intill försvinner. Tonåren är en period där många plåster måste rivas av.

Aj.

Det gör ju faktiskt ont. Men efter det onda kommer det goda. Det är såhär vi går vidare, växer och blir bättre. Det är inte synd om dig.


onsdag 11 september 2013

Framtid och rädsla. - Sara

Jag har börjat 3:an på gymnasiet.

VA!?

Det känns ovant och knasigt att tänka på att om några månader så kommer jag för första gången sedan jag var 6 år gammal inte ha en skola att gå till. Jag ska nämligen inte plugga vidare på ett par år är det tänkt. Efter studenten ska jag fylla mina vardagar med annat som världen har att erbjuda, vare sig det är ett kassa-jobb på Ica Supermarket eller att se mig runtom på den här jorden vi bor på.

Jag skulle kunna skriva att jag känner mig glad, förväntansfull och ofattbart fri när jag tänker på min framtid -- för det är jag verkligen. Jag skulle kunna skriva att jag redan nu känner en lättnad över detta skolår eftersom jag vet att jag på studentdagen kommer tacka mig själv för att jag stått ut och kämpat -- för så är det verkligen. Jag skulle kunna skriva att jag kommer att vara så ofantligt glad när jag nått den punkten -- för det kommer jag ju.

MEN...

...jag är tametusan rädd.

Tänk om jag blir besviken? Tänk om jag berövas på mina möjligheter att upptäcka världen och blir kvar här? Tänk om allt sker på fel sätt? Tänk om jag inte klarar av det? Och hur ska jag bära mig åt? VART vill jag och VAD vill jag göra? VEM vill jag vara och VILKA vill jag ha runtom? Vart ska jag börja för att ta mig framåt?

Får man hjälp av någon gällande sådant här?

Människor är rädda av sig. I den värld vi lever i idag är det inte konstigt att det är så men samtidigt är ju rädsla något så onödigt som inte ens borde existera. Vad har vi att frukta? Vad är större än livet självt, som du faktiskt är en del av? Vi besitter denna kunskap och ändå är vi rädda för livet och allt vad det innebär. Varför?

Jag är så förväntansfull inför min framtid men samtidigt hämmas jag av alla dessa tankar. Om jag hade en önskan idag så önskar jag att rädslan vi alla besitter skulle försvinna eller åtminstone tonas ner till den grad att vi kan hantera den. Ett friare sinne skulle kunna medföra så mycket gott, dessutom i betydligt större utsträckning än vad jag skrivit om här.

söndag 4 augusti 2013

How could anything be bad for me if it takes me higher? - Sara

Isak Strand vs. TOE – Wondering In The Woods



Tänk om livet vore en enda lång semester med fina solnedgångar och havet utanför huset. Tänk om människor var avslappnade hela tiden och bara kunde njuta av varandras sällskap. Tänk om man kunde gå barfota året runt och beundra vackra berg och hus i sin omgivning. Tänk om jag kunde uppskatta mitt liv som jag har nu lika mycket som mitt liv då jag reser.


måndag 8 juli 2013

Kärlek. - Sara

Att få lära känna dig mer och mer allt eftersom dagarna går.
Att få se en sida av dig som ingen annan får se.
Att få dela allt med dig, viktigt eller oviktigt.
Att få bete sig som en tioåring tillsammans med dig.
Att få stöd från dig oavsett situation.
Att få kärleksförklaringar från dig, dagligen.
Att få släppa kontrollen i din närhet.
Att få stirra på dig i timmar och bli alldeles varm.
Att få skratta hejdlöst tillsammans med dig.
Att få bryta ihop inför dig när saker känns jobbiga.
Att få lyssna på dig när du pratar.
Att få prata och veta att du lyssnar.
Att få umgås med dig hela dagar och nätter.
Att få äventyra med dig.
Att få resa tillsammans med dig.
Att få längta efter saker vi ska uppleva du och jag.
Att få drömma om framtiden med dig.
Att få känna sig så omtyckt av dig.
Att få tycka om dig lika mycket.
Att få vara en viktig del av ditt liv.

Att få vara din.

tisdag 4 juni 2013

Hur något som från början verkar så oskyldigt kan utvecklas till motsatsen. - Sara

Jag håller precis på att skriva min sista uppgift i tvåan. Den sista uppsatsen som jag kommer behöver lämna in på flera månader. Det känns bra! Det känns verkligen så stört bra.

Jag har kämpat denna termin; jag har läst, läst, läst, lyssnat, kollat, skrivit, memorerat, tagit in, tänkt, blivit stressad, blivit glad, varit frustrerad, varit stolt, blivit besviken, blivit glad och jag har lärt mig så otroligt. många. nya. saker. 

& jag älskar det.
(fast nu vill jag gärna ha en paus)

I alla fall. I min allra sista uppgift för terminen, som är inom samhällskunskap och området "terrorism", så skriver jag om en religiös grupp kallad Aum Shinrikyo som utförde ett terrordåd i Japan för ganska många år sedan (1995). Jag ska inte dra igenom allt vad jag skriver om men i min undersökning stötte jag på en sådan konstig grej. Denna grupp startades som en liten verksamhet där man utövade Yoga och "drack hälsodrinkar" men utvecklades så småningom till att vilja medverka till jordens undergång. Gruppen, eller åtminstone ledaren, ville alltså genom sitt terrordåd försöka starta ett tredje världskrig för att kunna "förinta världen". Jag ställer mig själv frågan hur en grupp människor kan gå från att meditera och dricka hälsodrinkar till att vilja utplåna mänskligheten? Vilka vägar tar man från den första fasen till den sista? Hur kan så stora kontraster uppstå i en människas beteende på bara några år?

Jag tycker det är intressant. Lite läskigt såklart men mest intressant. Det visar verkligen på hur dålig koll man har. Ingen utbildning i världen kommer någonsin kunna förutse framtida tragedier. ALLT kan verkligen förändras inom loppet av år, månader, veckor, dagar, timmar och sekunder. Ganska mäktigt. Läskigt men mäktigt.

söndag 2 juni 2013

Hej jag heter Sara Hedman och jag tycker livet är väldigt häftigt.

Detta är en reklam för en kamera (som jag för övrigt vill ha efter att ha sett denna video) men syftet att jag lägger upp den här är för att hela denna video får mig att sitta och le som en fåntratt. Värd att kolla på alltså!

Så vill jag leva mitt liv.

onsdag 15 maj 2013

Förstår ni vilka möjligheter vi har? - Sara.

Här är mitt liv just nu: jag är 17 år (18 år om en och en halv månad), jag läser ekonomiprogrammet på Lugnetgymnasiet med inriktning juridik, jag bor i ett hem där jag trivs, jag är frisk, jag har pengar att röra mig med, jag har börjat få ta mer ansvar och egna beslut, jag börjar se världen ur ett nytt perspektiv, jag bor i ett tryggt och rikt land, jag börjar tänka på vad jag vill göra med mitt liv och medan jag gör det så formar jag min framtid.

Jag har verkligen alla möjligheter i världen att lyckas med det jag tar mig an. Jag kan resa till Australien och jobba ett år om jag känner för det, jag kan plugga till jurist i Stockholm eller Göteborg om jag känner för det (högst osannolikt i dagsläget dock), jag kan åka till Afrika och volontärarbeta om jag känner mig redo för det, jag kan bo hemma hos mamma tills jag är 30 år gammal om jag känner för det (återigen osannolikt men ni fattar poängen), jag kan gifta mig, skaffa barn, starta eget företag, kämpa för jämställdhet, forska fram något häftigt, upptäcka något nytt, skapa något nytt, göra något nytt, "vara något nytt".

Aldrig tidigare har någon som jag funnits. Därför tycker jag att det är logiskt att påstå att ingen egentligen vet hur de ska hantera mig. Inga sociala grupper eller utstakade regler kan kontrollera mig fullständigt om inte jag tillåter det. Inga normer kan begränsa mina möjligheter.

Aldrig tidigare har någon som jag funnits. Därför kan jag även säga att ingen vet hur mitt liv kommer att se ut, inte ens jag själv i dagsläget. Åter igen ser jag bara möjligheter. Förstår ni hur mycket jag skulle kunna åstadkomma om jag verkligen var motiverad till att göra något? Och samtidigt, förstår ni hur lite jag skulle kunna göra utan att någon skulle ha rätt att säga att jag lever mitt liv "fel"?

Min poäng är att ditt liv är ditt liv och eftersom att det är en stor chans att du som läser det här befinner dig i en liknande situation som mig så gäller samma sak för dig; aldrig tidigare har det funnits någon som du. Dina möjligheter sträcker sig långt bortom vad du tror är möjligt och vad du än "känner för att göra" så är det okej. Du är okej. Okej?

lördag 27 april 2013

A human being just like everybody else - M


Jag blir tårögd. Människor lever i förhållanden som jag inte ens kan föreställa mig. 
Förhållanden som för mig inte någonsin kommer vara aktuella.
Det gör mig otroligt ledsen men det stärker min vilja att göra någonting. 
Att vara en del av någonting större än mig själv.

tisdag 12 mars 2013

The whole of nature in its beauty - M

A human being is a part of a whole, 
called by us universe, 
a part limited in time and space. 

He experiences himself, his thoughts and feelings 
as something separated from the rest.
A kind of optical delusion of his consciousness.

This delusion is a kind of prison for us, 
restricting us to our personal desires 
and to affection for a few persons nearest to us. 

Our task must be to free ourselves from this prison 
by widening our circle of compassion,
to embrace all living creatures 
and the whole of nature in its beauty.


lördag 9 mars 2013

. - Sara


"Untie yourself. Get rid of the knots. Forgive your father. Forgive your mother. Forgive your brothers. Forgive your sisters. Forgive your children. Forgive your lover. Forgive your teachers. Forgive your heroes. Forgive a late ride. Forgive cold food. Forgive working late. Forgive being 5 cents short. Forgive those who have wronged you. Forgive those who will wrong you.
The last knot is always the hardest. It’s also the most important.

Forgive yourself.

And then you are free."

iwrotethisforyou.me

tisdag 26 februari 2013

Hälsingland - Tomas Andersson Wij. - Sara


Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, faster, morbror och kusinerna på pappas sida. Alla är ni från Söderhamn, Hälsingland. Säkert har jag fler släktmedlemmar som har sina rötter i denna stad.

Söderhamns skärgård. Här är halva jag uppvuxen, om man kan uttrycka sig så. Varje sommar har spenderats på plattan nere vid vattnet och höstlov, jullov, sportlov och påsklov har ofta lockat oss hit igen. Jag, Emma, Martin, mamma, mormor, morfar, Nils, Maja, Norma, Anna, Lars och Jerker. Ibland har vi varit ännu fler.

Några av mina finaste minnen av min bortgångna far har skapats här uppe i Söderhamn. Pokerspelande, sol, bad, båt-åkande, kvällar då han fått för mycket att dricka och sagt och gjort så roliga saker. Han, jag, Emma, farmor och Kjell.

Jag trodde alla hade en sådan här plats när jag var liten. Jag trodde alla hade "ett Söderhamn" att spendera somrarna i och jag trodde alla hade kusiner att ha pyjamas-party med och släkt att äta tacos med. Jag trodde alla lade nät för att fånga abborrar, bastade vid solnedgångar, hade sommarkalas för att fira alla födelsedagar under året, åkte på "utflykt" till Dollarstore för att handla godis och dansade ute på gräsmattan med kusinerna om kvällarna. Jag trodde alla hade ett andra hem, som jag.

För mig är Söderhamn hem. Jag skulle vilja säga att jag var född i Söderhamn för jag är så stolt över att ha rötter i denna stad bland dessa människor. Jag är född i Falun men jag är från både Falun och Söderhamn.

Jag älskar sättet "Söderhamnarna" pratar på och mentaliteten här. Jag älskar naturen och traditioner som skapats här. Jag älskar min släkt och tider vi fått spendera här och kommer fortsätta att göra. Här har en stor del av min trygghet rot.

måndag 11 februari 2013

Be still and know, I'm with you - Mathilda


Allt för ofta möter jag människor som känner sig "tomma". Som om något fattas i deras liv.
En kärlek, något att leva för och något som gör en hel.

var stilla och vet, jag är med dig.
var stilla och vet, jag är här.
var stilla och vet, jag är med dig.
var stilla, var stilla, och vet.

när mörkret kommer till dig
och överväldigar dig med rädsla och skam
var stilla och vet att jag är med dig
för då säger jag ditt namn

om fruktan faller på din säng
och du ligger sömnlös
kom ihåg alla de ord jag sagt
var stilla, var stilla och vet

och när du går genom dödsskuggans dal
och skuggor kommer från berget
om morgon aldrig kommer
var stilla, var stilla, var stilla

om du tappat stigen
om du glömt var du kom ifrån
om ingen står bredvid dig
var stilla och vet, där står jag

var stilla och vet, jag är med dig
var stilla och vet, jag är där



lördag 19 januari 2013

Your words and thoughts have physical power. - Sara



“Don't chase people. Be yourself, do your own thing and work hard. The right people - the ones who really belong in your life - will come to you. And stay.” -Will Smith


tisdag 15 januari 2013

What would you like to tell yourself today, to make yourself feel ok? - Sara

Jag skulle vilja säga att det som känns jobbigt idag kommer att gå över snarare än du anar. Något du tyckte var jobbigt för ett år sedan kommer du säkert inte ihåg idag och därav kan vi dra slutsatsen att om ett år kommer dagens problem förhoppningsvis gå samma öde till mötes. Om detta inte är fallet så kommer de i alla fall dämpas så småningom vilket jag ser som en tröst.
Jag tror att tid läker sår och att det enda du egentligen kan göra i en tuff situation är att fokusera på att ta dig igenom den. Situationer kan alltid förändras och förbättras och det är det som du lägger fokus på som kommer att lysa starkast och som kommer att ta över sinne/kropp/själ. Jag tror att tiden löser det mesta, kanske inte just tiden i sig själv men det som tiden medför.

Så om jag skulle säga ett fåtal ord till mig själv idag för att få mig själv att må bra så skulle jag sammanfatta dem såhär: sluta oroa dig över saker som du inte har någon makt över och lev på hoppet om att allt kommer att lösa sig.

För det gör ju det tillslut, löser sig. På ett sätt eller ett annat förändras situationer - livet står inte stilla för någon. Och inte att förglömma:

Var du.

tisdag 8 januari 2013

Note to self. - Sara

The universe curves, as does the Earth. And as hard as you try and run away from everything you are, you'll find yourself where you left yourself when you come home. Just tired.

Fix yourself before you try and outrun yourself.