I could feel my heartbeat taking me down And for the moment I would sleep alright I'm dealing with a selfish fear To keep me up another restless night Another restless night. -Sara

Min hals gör ont. Den har gjort ont de senaste dagarna men jag har sjungit och skrikit för fulla halsar ändå för sådan är jag, hoppas den orkar med mig och att jag slipper bli sjuk i alla fall. Valborg denna dag och den har varit så fin! Spenderades hemma hos Davidssons där vi blev uppemot 30 pers tror jag som grillade, dansade, spelade fotboll, åt kladdkaka, sjöng med gitarr och bara hängde. Mycket bra skulle jag säga, mycket bra.

Jag tänker på det här med frihet. Förstår ni hur mycket man kan göra med sitt liv?! Resa är något som känns som ett standard-svar nu för tiden när man frågar vad människor vill göra när de blir äldre, jag tycker dock att det är bra att det är standard-svaret. Alla borde upptäcka världen med egna ögon och skaffa sig ett större perspektiv på jorden, att resa måste ju vara det häftigaste som finns! Jag vill till Irland, Singapore, Italien, Afrika, Japan, Australien, Nya Zeeland, flera ställen i USA, Brasilien, Argentina, Kina, Indien, Ryssland bland ett flertal andra ställen. Allt verkar så häftigt och stort även fast vi i hela universum knappt existerar i jämförelse med stora himlakroppar hundratals ljusår härifrån. Det är en svindlande tanke att veta att vi är så pass små som vi är men att vi ändå finns till för att uppleva och välja rätt val i livet. FRIHET kallas det, att vara så liten men ändå så stor och på något sätt hitta det som passar just en själv. Jag känner verkligen starkt för de människor som inte har samma möjligheter som jag har och vill verkligen försöka hjälpa några av dessa på ett sätt eller ett annat i framtiden, samtidigt vill jag utnyttja den sitsen jag satts i till fullo och uppleva det goda med livet. Det gäller att hitta en balans mellan att ge och ta. Frihet är så coolt, alla borde vara fria till att göra exakt VAD DE VILL med sina liv. Något av det bästa jag vet med mig själv är att jag inte är rädd för att gå min egen väg. Jag vet inte alltid vad jag vill eller vad jag borde göra men något som gör mig lugn är att jag känner sådan trygghet att jag vet att det i slutet kommer att ordna sig. Mycket kommer gå fel och mycket har gått fel men i det stora hela gör det ingenting! Jag kommer ledas till platser där jag behövs och känner mig lycklig och det är exakt det jag vill- jag vill användas till något i livet som kräver en Sara Hedman från en liten stad i lilla Sverige.





“Reality is not what is seems. Open your eyes to the bigger picture and do what you love to do. Too many dreams get crushed by the system.”

Be patient. Remember that His delay is never his denial. -Sara

Ett par saker som gör mig glad och tacksam: Mina vänner, min pojkvän, musik, nya upplevelser, att känna styrka, träffa nya människor, bli utmanad, solen, nya dagar, något att se fram emot. Just nu ser jag fram emot frihet! Längtar till skolan är avklarad och jag får komma ut på nya vägar. Älskar nytt. Älskar att känna sig levande.

Life’s a fight of wrong and right That’s tearing me apart Oh but what the cross has done Yeah the world will try to battle for my heart But the war is already won.

Denna helg har satt allt på de platser där det hör hemma. Känner mig upplyft och så GLAD för att leva där jag är just nu! Trivs så bra med de människor jag omringar mig med och tackar och bockar för att jag får sådan kärlek från alla håll och kanter, vill bara ge tillbaka så mycket som det går.

Hur mår du? Är svaret bra är jag jätteglad för din skull men är svaret dåligt så hoppas jag innerligt att du får lyftas upp på samma sätt som jag blivit denna helg. Jag somnar med ett leende på läpparna trots nationella prov och engelska-uppgift som stressar. Tack Gud för att du finns.

So don't think that I'm pushing you away When you're the one that I've kept closest. -Sara

Okej, så, förbered dig på ordspya.

Hela jag svämmar över av tankar. Denna kväll har på något sätt gjort mig SÅ förvirrad samtidigt som allting nu känns SÅ självklart. Jag slits mot olika håll och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag gillar inte när någon tror sig känna mig "på riktigt" men inte gör det, personen jag syftar på med detta är min mamma. Min mamma har uppfostrat mig till den jag är, visst, men hade det inte varit för att jag själv tagit tag i mitt liv och haft turen att få kontakt med de personer jag fått så hade jag mått jättedåligt, som min syster. Jag älskar min mamma av hela mitt hjärta men hennes värderingar stämmer helt enkelt inte överens med mina som hon må tro. Jag är en förvirrad tonåring som försöker hitta rätt och det hon anser är rätt.... Det känns bara inte så för mig.

Det är inte bara min mamma som medfört denna känsla jag har ikväll. Jag har fått prata med, eller mest lyssna på, mina vänner hemma hos Stacey. Ett mycket seriöst samtal som fick mig att tänka till vad jag vill och hur jag ska uppnå min vilja. Jag svämmar som sagt över av tankar och som vanligt leder dessa tankar mig inte dit jag vill för jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra. Känns som att mina hormoner tar över och analyserar situationen som något mycket allvarligare än den är, men samtidigt känns det som att de gör detta med all rätt. Jag brukar säga att livet är ju bara livet utan att riktigt fatta innebörden av mina egna ord.  Livet är inte "bara" livet, det är en gåva som ska tas tillvara på. HUR ska jag ta till vara på det? Varför lever jag och vad är jag menad att göra? Blir stressad samtidigt som jag känner mig fjantig som tänker så. Måste få mina prioriteringar rätt, to be continued...?

WORD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! -Sara

I will be still and know you are God.

Tokerier. -Sara

Så frågan är ju, vilka kan man lita på i sitt liv? Jag tror att jag i mitt liv har ganska lätt för att prata om mig själv och det jag har upplevt men betyder det att jag litar på alla jag pratar med då? Nej. Det är ytterst få som jag verkligen litar på och nu då detta skrivs så vet jag faktiskt inte ens vilka dessa är. Har förtrott mig själv på ganska många personer genom alla år i mitt liv men oturligt nog har de flesta kommit och gått, känns det som. Därför återstår frågan, vilka kan man verkligen lita på? Eller vem kan man verkligen lita på? Jag vet inte. Jag tror på att vara öppen mot alla och inte vara rädd för att 'visa sig' men efter för många besvikelser tappar man suget på att vara sådan. Jag tror att jag har mycket att ge och därför ger jag många människor chansen att lära känna mig OM DE VILL. Det kan svida om det går fel och man blir 'lämnad ensam' men i slutet tror jag ändå att man vinner på att bjuda på sig själv. Ingen är som duuuu ju..!!! Att lita på människor fullt ut har jag dock svårt för på grund av min bakgrund, jag kan bjuda på mig själv till en viss gräns.
Men jag ska bli bättre.

Världen är trasig och alltför många människor i den också, jag vägrar dock vara en av dem. Enjoy life readerzz.

We are all an isle of flightless birds. -Sara

“Many people think that if they were only in some other place, or had some other job, they would be happy. Well, that is doubtful. So get as much happiness out of what you are doing as you can and don’t put off being happy until some future date.”

Kroppen är en bok som själen skriver i. Så se till att fylla den med rätt innehåll.

Mathilda - Konstigt

Vad knasigt det är egentligen, att man tror att man känner människor man knappt vet namnet på. Man tar dem för vänner, men vad är man egentligen?
Jag snackar självklart om det både fruktade och älskade FACEBOOK.
Jag har nu spenderat 2 timmar med att radera så kallade "vänner" från min facebooksida. Det känns så elakt på något vis, men samtidigt vill jag att ni tänker efter: Vem vill ni dela ert liv med? De som inte ens skulle känna igen er om de så gick rakt in i er mitt på ljusa dagen, eller de som faktiskt (skämt åsido) vet var din postlåda bor, mitt i natten, utan ficklampa, med ögonbindel?
Vad är viktigast?
1. Många, men ändå ingen att prata med.
2. Några få, och du kan lita på alla.
Jag säger inte att ert liv står på spel. Men om det någon dag skulle göra det. Vem kan du verkligen lita på?
Jag har gjort mitt val. När gör du ditt?

So, theoretically you can buy happiness - Mathilda

Mathilda - livet är orättvist, men vänj dig aldrig vid det.

A combination of love and aggression. -Sara

"When they are alone they want to be with others, and when they are with others they want to be alone. After all, human beings are like that."

I'm a weird dude. Varför? För att jag är precis som i ovanstående citat, jag kan vilja träffa mina vänner för att jag känner mig ensam eller uttråkad men när jag väl träffar dessa vill jag ibland(!) inget mer än att vara ensam igen. Det beror inte på att jag inte trivs med dessa människor, det beror ofta på att jag trivs så fruktansvärt bra själv ibland, det passar mig nästan lite för bra... Dock får jag alltid för mig att det är fel att vilja vara själv så ofta gör jag något åt det, ringer någon, smsar någon, facebookar någon, ja kontakt på ett eller annat sätt. Jag älskar att göra saker, ha många saker i luften och flänga hit och dit men samtidigt älskar jag att spendera tid själv med bara musik som sällskap. Vad är egentligen rätt? Vem bestämmer hur man ska spendera sin tid? Är det fel att spendera en solig dag inomhus i sängen? Oftast får jag känslan att det är fel men ärligt talat varför skulle det inte kunna vara helt rätt?!

Jag har alltid lärt mig mest då jag varit själv och fått tänka ordentligt. Jag älskar att läsa bloggar som skriver om känslor, se bilder på tumblr, kolla på filmer med budskap och liknande. Man tänker alltid klarare när man är ensam, i alla fall vet jag att det är så för mig. Är väl en riktig tänkare, överanalyserar och går igenom detaljer i huvudet om och om igen. Läste en gång ett citat: Den som inte trivs i sitt eget sällskap har oftast ingen anledning till det.

Ja men.. Bra då! Jag trivs göttans bra i mitt eget sällskap. Good for me! 

Trivs du bra i ditt eget sällskap? Om inte så kanske du bör ta dig en funderare över varför du inte gör det. Jag gillar mig själv trots att jag är lite trasig och konstig men vem är inte det? Och riktigt ensam är jag ju aldrig, har ju han där uppe.

Mathilda, andra inlägget!

Befinner mig lite i en morgontrans... Ni vet, när man vaknar, är så hungrig att endast en liten bit mat får hela kroppen att skaka i "självförsvar". Jag har alltid hatat frukost, men har en pojkvän som är totala motsatsen, och dessutom sitter bredvid mig i denna stund och ser till att jag får i mig denna fruktansvärda maträtt som endast får mig att vilja spy. 

HOWEVER, nu ska jag inte försöka omvända er frukostälskare till frukost-ateister. Jag är här för att påverka, för att dela med mig av mitt liv, och förhoppningsvis får er läsare att vilja förändra ert liv, och om möjligt också andras liv, till det bättre. 

Vill dela detta ord med er, lite som en försmak på det jag står för. Att varje dag är en ny dag att förändra andra människors syn på livet. Att förändra människor handlar inte om "total omvändelse". Det kan handla om allt från att säga ifrån när du hör någon snacka skit till att rädda någon från att ta sitt liv. Du kan alltid förändra världen genom att säga hej, eller le mot någon.

"En man i New York skrev ett brev en morgon. Han skrev att idag ska jag gå till Brooklyn Bridge. Om någon ler mot mig på denna långa vägen dit, ska jag inte hoppa. Men om ingen ler mot mig, då hoppar jag, och detta är mitt sista brev till världen." - Polisen hittade brevet i hans lägenhet efter att ha hittat hans kropp.

Säger detta dig något om hur Du faktiskt kan förändra någons liv? Det gör det för mig.

Sara, första inlägget!

Hey reader(s?). Jag har aldrig varit bra med ord, jag har ofta haft svårt för att uttrycka mig i seriös mening IRL så att säga. Jag behöver ofta lite "betänketid" innan jag kommer med ett bra svar på en fråga eller ett råd till någon, av denna anledning har jag alltid älskat att skriva. Jag har många gånger skrivit vad som känns som milslånga dokument om vad som rör sig i mitt huvud följt av att sedan deleta hela dokumentet tillsammans med de tankar jag skrivit ut, det har funkat bra för att släppa taget om jobbiga saker! Det enda negativa är att ingen någonsin tagit del av mina absolut innersta tankar, de känslor som kryper upp när man mår som värst och bara vill gömma sig under täcket hela dagen, detta kanske är på gott och ont i och för sig.

I denna blogg kommer jag försöka att inte bara skriva när jag mår dåligt över något. Människor kommer alltid ha tider då man mår lite sämre men de övertagande delarna av mitt liv är ändå positiva och glada stunder skulle jag vilja påstå, dessa vill jag också skriva om. Jag vill skriva om mina vänner, min familj, mina hopp, tro, framtiden och sådant som gör mig sådär fruktansvärt glad och tacksam på alla sätt och vis, även dessa tankar är något som många inte fått tagit del av tyvärr. I denna blogg vill jag vara ärlig och ta mig tid för att verkligen skriva så som jag känner- sååååååååååååååå ja, njut och inspireras av mig och Mathildis!

/Sara