Peace and love maaaaaaaaaaan -Sara

Mumford and sons kommer till P&L och jag är såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär glad!!!!! Får hoppas innerligt att jag inte jobbar då så att jag kan se dem. Sjukt vad kul det kommer bli! Längtar.

To die by your side Is such a heavenly way to die. -Sara

The Smiths. I love'em.

Rubrik. -Sara

Ibland undrar jag hur jag tänker när jag går in på denna blogg och skriver ett inlägg om hur bra livet är när det egentligen pågår så mycket dumt, det pågår alltid så mycket dumt, och min hjärna överbelastas av fel tankar. På något sätt känns det kanske bäst att skriva när allt är på topp, när jag drömmer om framtiden, när jag känner mig fin/bra/duktig/kul och allt sådant där men en människa kan inte alltid vara på det humöret. Ibland är jag nere, oförståelig och tom. Helt utan anledning kan jag känna mig så kall. Det tjänar inte till att fråga vad som är fel då för något svar kan jag inte ge. Människor kan kännas som från en annan planet ibland, så långt ifrån och så annorlunda från mitt jag. Det gör mig trött. Sedan finns det så mycket hemskt som jag ofta väljer att inte se; så många människor som dör, dödar, blir utnyttjade, utnyttjar, förlorar sina värderingar, blir deprimerade, förlorar hoppet, förlorar sig själva. Sådant får mig att känna mig maktlös. Jag vet inte om alla tänker på dessa saker nu och då, jag hoppas det men samtidigt inte. För visst mår vi väl bra av att blunda för det dåliga och öppna oss för det bra? Eller åtminstone se förbi felstegen för att se den större bilden? För jag tror att det är det som får mig att våga drömma och hoppas; i det stora hela ser jag livet som något fint och som en gåva.

Fast ibland är det tomt och står still. Ibland gör det ont och känns meningslöst. Ibland är det bara oförståeligt. Men in the end of the day så får man ta sig samman och tro att det kommer dagar då du kan göra skillnad för någon och veta att det finns en mening med ditt liv. En mening som överröstar allt som varit(och är) så in i bomben drygt. Bigger things awaits behind those clouds.

Typ så.

Kicking my heals alone

Tänkte bara dela med mig av en gó låt!

Sommar sommar sommar, you make me a happy woman.

Ledig idag! Ledig imorgon och dagen efter det och dagen efter det ska vi bara fika och dagen efter det ska vi bada, fika och få reda på lite betyg och dagen efter det är det sommarlooov! Igår var alla tjejer i klassen hemma hos Eliza och tränade magmusklerna med skrattattacker. Säger som mcdonalds, I'm loving it.

So if you flash your heart I won't mistreat it. Promise. - Sara

I feel like it's time to bring something to the table(blog?) for me right now.

Börjar med denna låt som är så stört bra. Lillkillen i början av musikvideon får mitt hjärta att smälta lite. Söt.

Annars då? Jo det är bra. Det sista skolarbetet är i princip avklarat och jag är redo för sommarlov. Ser ut genom fönstret just nu och möts av moln på himlen och en sol som inte helt ännu gått ner, det är fint. Jag älskar naturen. Jag älskar inte att vara ute i skogar och vara ordentlig men jag älskar bara känslan av att se solen gå ner en jobbig(eller varför inte jättebra?) dag. Jag älskar att gå genom stora parker och se på träd, blommor och gräsmattor som sträcker sig längre än jag kan se. Jag älskar London. Fullkomligt förälskad i deras storstad som bryts av med stora vackra parker. Någon dag vill jag bo där. Andas deras luft och prata deras språk med deras accent. Jag älskar mycket. Människor, språk, byggnader, musik, upplevelser, mat, nya ställen. Så mycket fint som jag vill uppleva, jag behåller fortfarande hoppet för att jag en dag kommer se tillbaka på mitt liv och glädjas över alla vackra stunder jag fått uppleva. Vägrar ge upp. Vägrar nöja mig. Vägrar leva mitt liv på en annan människas villkor. Jag vill leva för att se och göra saker. Många olika saker.

Livet är gott, alltså. Mest det jag ville ha sagt!

G.O.S.P.E.L. - Mathilda

It’s the full story of life crushed into 4 minutes. 
The entirety of humanity in the palm of your hand crushed into one sentence. 
Listen its intense, right. God. Our. Sins. Paying. Everyone. Life. 
The greatest story ever told that’s hardly ever told. God. Yes. God. 
The maker and giver of life. And by life I mean any and all manner and substance. 
Seen and unseen. What can and can't be touched. 
Thoughts, image, emotions, love, atoms and oceans. God.  
All of it his handy work. One of which is masterpiece. 
Made so uniquely that angels looked curiously.
The one thing in creation that was made with his imagery. 
The concept so cold. It’s the reason I stay bold, 
how God breathed in a man  and he became a living soul.  
Formed with the intent of being infinitely intimately fond.
 Creator and creation held in eternal bold. 
And it was placed in perfect paradise til something went wrong. 
 A species got deceived and started lusting for his job. 
An odd list of complaints as if the system ain’t working and 
used that same breath he graciously gave us to curse him. 
And that sin seed spread though our soul’s genome. 
And by nature of your nature, your species, you participated in the mutiny. 
Our. Yes. Our sins. Its nature inherited, lack in the human heart, it was over before it started. 
Deceived from day one and lead away by our own lusts. 
There’s not a religion in the word that doesn’t agree that something’s wrong with us. 
The question is what is it? And how do we fix it? 
Are we eternally  separated from a God that may or not have existed? 
But that’s another subject. Let’s keep grinding. 
Besides trying to prove God is like defending a lion homie, 
it don’t need your help, just unlock the cage. 
Let’s move on how our debt can be paid.  
Short and sweet. The problem is Sin. Yes. Sin. It’s a cancer. 
An asthma. Choking out our life force. 
Forcing separation from a perfect and holy God and the 
only way to get back is to get back to perfection but silly us, 
trying to pass the course of life without referring to a syllabus. 
This is us. Heap up your good deeds. 
Chant, pray, meditate but all of that of course is spreading colon on a corpse.  
Or you could choose to ignore it as if something don’t stink.  
It’s like stepping it dog poop and refusing to wipe your shoe 
and all of that ends with how good is good enough. 
Take your silly list of good deeds and line them up against perfection, good luck. 
That’s life past your pay grade. 
The cost of your soul you ain’t gotta big enough piggy bank. 
But you can give it a shot. 
But I suggest you throw away the list cause even your good acts are an extension of your selfishness. 
But here’s where it gets interesting. I hope your closely listening. 
Please don’t get it twisted. It’s what makes our faith unique. 
Here’s what God says is Part A of the gospel. 


You can’t fix yourself. 
Quit trying it’s impossible.  


Sin brings death. Give God his breath back. You owe him. 
Eternally separated and the only way to fix it is someone 
die in your place and that someone gotta be perfect. 
Or the payment ain’t permanent. 
So if and when you find the perfect person,
 get him or her to willing trade their perfection 
for your sin and death in. 
Clearly since the only one that can meet God’s criteria is God. 
God sent himself as Jesus to pay the cost for us. 
His righteousness, his death, functions as payment. Yes. Payment. 
Wrote a check with his life but at the resurrection 
we all cheered cause that means the check cleared. 
Pierced feet, pierced hands, blood stained son of man. 
Fullness forgiveness free passage into the promise land, 
that same breath God breathed into us God gave it up to redeem us. 
And anyone and everyone.
 And by everyone I mean everyone who puts their faith in trust in him and him alone can stand in full confidence of God’s forgiveness. 
And here’s what the promise is, that you are guaranteed full access to return the perfect unity. 
By simply believing in Christ in Christ alone. 
You are receiving life. Yes. Life. 
This is the Gospel.

God. Our. Sins. Paying. Everyone. Life.

† - Mathilda

I WANNA LIVE, LIKE THERE'S NO TOMORROW LOVE. LIKE I'M ON BORROWED TIME. IT'S GOOD TO BE ALIVE! AND I WON'T TAKE IT FOR GRANTED, I WONT WASTE ANOTHER SECOND, ALL I WANT IS TO GIVE YOU A LIFE WELL LIVED, TO SAY 

THANK YOU!

Vad vill du? Vad ser du? och Vem är du? - Mathilda

Jo men visst! Jag känner mig allt lite duktig jag. Har pluggat i ungefär en timme nu. Eller jag tror det i alla fall? Skriver om Kärnvapenkonflikten, väldigt intressant! Det finns så oerhört mycket att säga, men sedan måste man ta bort hälften för att det inte är relevant för frågan. Jag vill skriva om så mycket! Om hur bomberna över Hiroshima och Nagasaki påverkade hela världen! Jag vill skriva om de människor som skadades, som dog och de som påverkades! Det finns så mycket att titta på! Som Sadako-monumentet i Hiroshima Peace Park - Japan! En helt fantastisk men sorglig historia som ni kan läsa om här: 
http://laromkarnvapen.slmk.org/Dokument/Medicin/Cancer.pdf

Vill ställa dagens fråga till er:


Hur vill ni att världen ska se ut när våra barn växer upp och hur ska vi ta oss dit?
Kommentera gärna, annars tänk på det i ditt huvud. (Alla kommentarer stannar anonyma och opublicerade! Men jag kommer diskutera kring dem i ett senare inlägg.)

Lördagsmorgonsregnpluggande - Mathilda

Igår fick jag en lite snedsyn på livet, allt med min vän och sådant där måste ha varit jätte-deprimerande att läsa... Förlåt för det till dig som tog illa upp eller som blev ledsen.


I alla fall, i dag ska jag skriva lite om hur läskigt det är att bli vuxen.
För det är det... Så skrämmande att jag drömmer mardrömmar om det, flera gånger i veckan. Just nu håller jag på att söka jobb, i massor. Lämnar ut säkert 15 CV'n i veckan och inte får jag något jobb över huvud taget. 


Så mina drömmar handlar om att jag är färdigutbildad byggtekniker och har sökt säkert 50 jobb i olika delar av landet. När jag sedan får besked av dessa firmor jag sökt jobb hos får jag inte ett enda jobb. Så jag blir fattig och måste klä mig i sopsäckar. 


Detta är min värsta rädsla just nu. Så ni vet. För mig är skolan inte ett skämt eller ett tidsfördriv. Det är em målstolpe jag måste ha för att i framtiden kunna hjälpa människor som inte har tak över huvudet. För det är därför jag vill bli byggtekniker ser ni! För att se till att människor i olika delar av världen får tak över huvudet. Att inte ett enda barn ska behöva sova i en container för att familjen inte har tak över huvudet.


Jag volontärade i Rumänien för några somrar sedan. Det var det roligaste och mest givande jag någonsin gjort. Barnen är så tacksamma för det dom har, och barnhemmet är en enda stor familj. Så vackert att man bara vill gråta. Dom har ingenting förutom tak över huvudet, och ändå skattar de sig som de lyckligaste i världen. Speciellt de här godingarna:

Pojken i blått ville då bli pilot och lilla tungutsträckaren ville bli fotograf.
Hon var helt tokig i våra superhäftiga kameror! Och frågade hela tiden om hon fick ta kort.
(Pot să fac fotografii!?)

 - Mathilda



LIGHT TRAVELS FASTER THAN SOUND.

THAT'S WHY SOME PEOPLE APPEAR BRIGHT

UNTIL YOU HEAR THEM SPEAK.



When there's nothing left of me, you are there to set me free. - Mathilda

I'm not good with words, so I'll do my best with this for you guys. I'll also be writing this in english, as you may see, to get my message through as properly and as fairly as possible. Swedish is my home language, but I always seem to make more sense while speaking english. Hmmm.....

Anyway, let's cut to the chase.

About three years ago, a very good friend of mine and I had made up plans for a night in, since we never made time for each other very often. We were going to watch a movie at her father's place and have a glass of wine because (of course) he wasn't there. However, my friend's  were throwing a birthday party for one of my other friends and I really wanted to go. She told me to go there, instead of having a night in with her. And she could spend some time with her boyfriend instead. Whom she hadn't seen for a week.

This was the last time I saw her. Turning around to say "I love you crazy! let's meet up another day instead". And I answered back, "I love you too whacko, and yes, let's do that."

As you now already, without me telling you properly, figured out. This was the night she died. In a car accident. Because I went to a party. Instead of spending the evening with her.

I blame myself, even though I know it's not the right thing to do. And it is not fair to everyone around me to do so. But I do. And I hate myself for going there instead. Because if I had only valued her time better, she would still be alive. And I would not have such troubles with letting people in to my life.

I'm scared that if I do so, they will get very sick, or end up in a car accident, and die. It's not fair to anyone that I, instead of being a true friend, walk around being scared of losing them forever. 

Yesterday was her birthday, and all I could think of for the whole day, was her saying "I love you crazy!" 

Now, the real reason for me telling you this is; 

that if I would not have had God by my side, I would have probably committed some sort of psychological suicide. My heart was in a thousand pieces, and it's not just something that I say to make it sound poetical or to have your attention. Cause I promise, If I really would be searching for your attention, you'd know it, and you'd feel it like you feel a slap on your face.

God is a rock. He is the foundation of a house. HE IS AMAZING. And you who choose not to see it, you should probably take another look around to see all the wonders of this earth of which we stand. Honestly, do you think this is a coincident? 

That YOU are standing here, with your abilities?

The gifts he has put down in you, maybe you're a great singer, or a fantastic speaker. What are you supposed to do, to make a meaning with these abilities?

I just wanna end this with saying, take a prayer. When life comes at you. Take a prayer. When everything feels like pure shit. Take prayer. When everyone is failing at you. Take a prayer. When you cannot cope with life. Take a prayer. Because GOD os with you, and if god is with you, then WHAT COULD STAND AGAINST?