Ett par skaffar barn. Barnet uppfostras inom väggarna av ett hem i syfte att förbereda det för framtiden. Så småningom kan barnet bygga upp ett eget liv. Ett liv med en egen partner, egna möbler och egna sätt att hantera vardagen på. Någon som en gång var så oskyldig och hjälplös bygger upp ett helt nytt liv efter egna villkor. Jag tycker det är så coolt på något vis. Att vi utvecklas så mycket under våra liv. Att vi lever i ständig förändring och utveckling. Trots att det kan kännas som att man står still och att man kan känna en viss ångest över den stillheten så kanske det inte riktigt är så. Oavsett vad vi gör eller inte gör så utvecklar vi något hela tiden. Både utanpå och inuti. Vi formas av psykiska påfrestningar som pågår hela tiden mer eller mindre. Det vi gör spelar inte alltid så stor roll. Det som spelar roll är hur vi mår, vilka vi omringar oss med och de principer vi väljer att bygga upp våra liv på. Att leva lugnt är okej. Att leva äventyrslystet är också okej.
Så småningom står vi där själva med ett barn i famnen och då börjar allt om igen. Vi bygger upp och lämnar sedan över staven till nästa man så denna kan fortsätta bygga. Jag tycker det är fint vad människor är kapabla till. Jag tycker om att man får göra vad man vill med sitt eget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar