So don't think that I'm pushing you away When you're the one that I've kept closest. -Sara

Okej, så, förbered dig på ordspya.

Hela jag svämmar över av tankar. Denna kväll har på något sätt gjort mig SÅ förvirrad samtidigt som allting nu känns SÅ självklart. Jag slits mot olika håll och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag gillar inte när någon tror sig känna mig "på riktigt" men inte gör det, personen jag syftar på med detta är min mamma. Min mamma har uppfostrat mig till den jag är, visst, men hade det inte varit för att jag själv tagit tag i mitt liv och haft turen att få kontakt med de personer jag fått så hade jag mått jättedåligt, som min syster. Jag älskar min mamma av hela mitt hjärta men hennes värderingar stämmer helt enkelt inte överens med mina som hon må tro. Jag är en förvirrad tonåring som försöker hitta rätt och det hon anser är rätt.... Det känns bara inte så för mig.

Det är inte bara min mamma som medfört denna känsla jag har ikväll. Jag har fått prata med, eller mest lyssna på, mina vänner hemma hos Stacey. Ett mycket seriöst samtal som fick mig att tänka till vad jag vill och hur jag ska uppnå min vilja. Jag svämmar som sagt över av tankar och som vanligt leder dessa tankar mig inte dit jag vill för jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra. Känns som att mina hormoner tar över och analyserar situationen som något mycket allvarligare än den är, men samtidigt känns det som att de gör detta med all rätt. Jag brukar säga att livet är ju bara livet utan att riktigt fatta innebörden av mina egna ord.  Livet är inte "bara" livet, det är en gåva som ska tas tillvara på. HUR ska jag ta till vara på det? Varför lever jag och vad är jag menad att göra? Blir stressad samtidigt som jag känner mig fjantig som tänker så. Måste få mina prioriteringar rätt, to be continued...?